I Kalla Faktas granskning av Arbetsförmedlingen från 2020[1] lyfts det att handläggarna i många fall diskriminerar utrikesfödda kvinnor. I resultatet gick det att se att kvinnorna hade svårare att få kontakt med handläggarna, färre kontakter med desamma och i det stora hela fick de ta del av färre arbetsnära insatser som praktik, nystartsjobb och arbetsmarknadsutbildning. Denna bild bekräftas också av Jämställdhetsmyndigheten[2] och Arbetsförmedlingens rapporter. I den sistnämnda kan det läsas om handläggares stereotypa föreställningar som tar sig uttryck i att utrikesfödda kvinnor beskrivs som “svårjobbade” eller “omotiverade”. Kvinnor får också färre möten, bristfälliga kompetenskartläggningar och anvisas i högre grad till insatser med syfte att uppfylla aktivitetskravet snarare än att de ska leda till jobb.
Att kvinnor inte får tillgång till samma redskap som män för att få ett arbete, kollegor, gemenskap och egen inkomst är ett svek mot dessa kvinnor. Det för också med sig en kostnad för Sverige. Om utrikes födda kvinnor skulle jobba i samma utsträckning som kvinnor födda i Sverige skulle den svenska statskassan öka med 37 miljarder kronor, enligt regeringens beräkningar. Ett arbete är också ofta vägen in i det svenska samhället och ska självfallet vara minst lika öppen för kvinnor som för män.[3]
Moderatkvinnornas förslag:
-
Öka uppföljningen och kontrollen av Arbetsförmedlingens insatser för att säkerställa att lika höga förväntningar ställs på alla arbetssökande. Detta för att underlätta för landets a-kassor att bedöma om de krav som lagen ställer efterlevs.
Referenser:
[1] Kalla fakta. (2020). Myndigheten och fördomarna. TV4, 2020-02-03.
[2] Jämställdhetsmyndigheten. (2022). Stärkta möjligheter genom samverkan. Rapport 2022:13. Jämställdhetsmyndigheten.
[3] Helgesson, P., Jönsson, E., Ornstein, P., Rödin, M. & Westin, U. (2020). Matchningsinsatser för personer som nyligen fått uppehållstillstånd. Delrapport från socialfondsprojektet Jämställd etablering, Analys 2020:3.